Helgseminarium i Stockholm, 5-6 april 2014

Yoshinken
 

Helgens seminarium inleddes med ett cirka 90 minuter långt teoripass där Sensei visade prov på sin förmåga att instruera i något som inte kan ses med ögat. Fokus var på att repetera grunderna och fördjupa vår förståelse för de mest grundläggande delarna av vår träning, och då främst Ritsu zen.

Vi har många gånger hört att Ritsu zen skall finnas kvar i allt vi gör men kanske inte riktigt förmått ta det till oss, men när träningen på söndagen avslutades i stabil ställning med starka ben och flexibel överkropp, fast nu med bokken i hand var cirkeln på något sätt sluten på ett sätt som åskådliggjorde helhetsgreppet som länkar samman allt inom Yoshinken.

Inledningsvis gick vi igenom Ritsu zen med de fem punkterna att beakta inför varje träningspass för att undvika att träningen blir slentrianmässig, samt att integrera kroppen och därmed reagera med hela kroppen direkt och inte gå in i Ritsu zen med en kroppsdel i taget.

Konkreta tekniker som positionen med alla mentala ballonger att hålla rätt på och den inre expansionen kring Hara vid andning kompletterades med liknelser som hjälper till att hitta känslan i övningen; exempelvis jämförelsen mellan ”levande” i form av en kraftig trädstam och ”dött” som ett stenblock och skillnaden i känsla om man ”vilar ögonen” i stället för att ”fästa blicken”.

Med skillnaden mellan meditation, där man kan känna samband med omgivningen men kanske inte reagerar så snabbt, och Ritsu zen kom vi över på det andra viktiga temat, som vi också hört många gånger men kanske inte fullt tagit till oss, nämligen att ”gå utanför Ritsu zen”.

 

 

När Sensei kommer farande reagerar de flesta av medfödd självbevarelsedrift med en reträtt för att därefter göra en korrekt undanmanöver. Sensei benämnde det ”ettan” och ”tvåan” och fick under helgen anledning att upprepa uppmaningen att hoppa över ”ettan” och gå direkt på ”tvåan”. Att vaket reagera fysiskt på stimuli i form av synintryck av något som befinner sig flera meter bort kommer förmodligen att kräva ytterligare några veckors träning.

Ritsu zen, Yoshinkens grund och kärna, är en dynamisk position som man inleder sin träning med. Positionen ska vara stabil men inte fastvuxen i ett fast läge. Under lördags eftermiddagen fick vi prova på att stå kvar i Ritsu zen under yttre påverkan av en träningskamrat som testade hur pass väl man kunde stå kvar när träningskamraten lade sin kroppstyngd mot olika delar av kroppen.

Står man kvar helt stilla och väntar tills man känner tyngden från sin träningskamrat blir det svårt att bibehålla sin position. Man måste möta den inkommande kraften i tid genom att röra sig mot den och möta den, som när man tränar push-hands, för att ställningen inte ska kollapsa.

Genom dessa övningar fick vi feedback på vilka förändringar som behöver göras för att vår Ritsu zen ska fungera i praktiken.

 

Lennart & Esko