Några likheter mellan Xieyi måleri och interna kampsporter

När jag började utöva Yoshinken vart jag positivt överaskad av hur mycket denna kampsport har gemensamt med den typ av Kinesisk konst jag utövat sedan början av åttiotalet. Det är om dessa likheter och dess kontaktpunkter denna text handlar om. Det är inte författarens intention att skriva en konsvetenskaplig beskrivning av Xieyi måleriet utan snarare ett kåseri kring detta ämne.

Först vill jag bara klaröra några termer och de olika stilarna inom det Kinesiska måleriet.
Det Kinesiska måleriet kallas för ”Guohua” - nationellt måleri eller ”Shuimohua” - vatten och tushmåleri, vilket sedan delas in i ”Gongbi” - realistiskt och ”Xieyi” - expressionistiskt, med underavdelningar så som landskap, fågel/blommor och figur måleri.

(Vidare kan sägas att det Kinesiska måleriet är tre konstarter i en det vill säga att i princip till alla målningar skrev man ett par rader poesi för att ge målningen en djupare dimension, dessa rader kunde vara helt egenhändigt skapade eller kunde vara ett par rader från ett känt poem dessa ofta med hänsyftningar till en tidigare konstnär, händelse, dikt eller liknande, detta för att ge målningen en historisk och kulturell legitimitet och därigenom ställa sig själv i ett personligt, historiskt och politiskt perspektiv. För att skriva denna dikt så måste man inte bara vara väl bevandrad i historia, poesi och kultur utan även vara en ypperlig kalligraf. På detta sätt sammanflätas måleri, kalligrafi och poesi till en konstart därför kallas även deta måleri för ”wenrenhua” litterärt måleri.)

Gongbi måleriet var favoriserat av kejsaren och hovet och kallas därför också för hovmåleri "Gongtinghua", stilen var realistisk och penseldragen skulle vara fina och exakta . Tyngdpunkten las på det dekorativa och berättande men eftersträvade ändå mer eller mindre samma filosofiska grundvärden som Xieyi måleriet.
Ordet Gongbi betyder rakt översatt, skicklig pensel.
Det är samma Gong som i ordet Gongfu eller som vi i väst har lärt oss Kungfu. Gongfu betyder skicklig, anstängning eller möda, t ex studenten har lagt ner mycket gonfgu på sina läxor eller den den där chaufören har gongfu.

Gongbi painting by Anders Öfverström (copy)

Generellt kan man säga att många konstnärer efter vederlagd examen fick sig tilldelat ett ämbete av hovet andra fick direkta uppdrag, endel invalda till akademier, institutioner och sällskap. På institutionerna fick de ett visst inflytande och inkomst i gengäld var de tvungna att jobba med offentliga uppdrag eller undervisning. Formen för dessa institutioner har dock skiftat med kejsare och dynastier. Dessa var proffesionella konstnärer och ansåg att wenren huajia var amatörer medans wenren huajia ansågs sig stå över det värdsliga och målade inte på uppdrag eller för pengar utan för att behaga och kultivera sig.
Det är på samma sätt som konstinstitutionerna fungerar i dagens Kina, dock med undantaget att xieyi skolan nu är representerad i majoritet.

Xieyi måleriet lägger tyngdpunkten på den filosofiska och andliga aspekten på måleriet.
Xieyi betyder skriva tanken eller skriva idé, samma yi som i Yiquan och det är inte bara yi som dessa bägge har gemensamt utan en hel del mer. Ni kan säkert dra paralleler mellan Xieyi och Yiquan/Taikiken/Yoshinken/Shinbuken/Neijiaquan och förhoppningsvis livet i stort och hur detta bör levas.

Pine in Xieyi style by Anders Öfverström

Så varför heter Xieyi skriva idé och inte måla? För det beskriver hur måleriet skall ske.En av de mest kända mästarna inom Xieyi skolan, Wu Changsuo (1844-1927) sade - "Du skall skriva målningen och måla skriften". Först inspiration sedan måste du ha en klar bild av målningen, en idé och när du börjar måla så måste det vara flytande som ett rinnande vatten, spontant men ändå bestämt, precis som när du skriver, ingen tvekan, du tvekar inte när du skriver för du har skrivit bokstäver hundra tusentals gånger så det sker naturligt utan eftertanke, precis som i kampkonst så måste du ha repeterat tekniken tusentals gånger innan du kan använda den på ett rätt och naturligt sätt. Med andra ord måste du ha den Gongfu som uppgiften kräver. Dessutom är det kinesiska måleriet beskaffat så att det ej går att ändra eller sudda ut i efterhand utan penselstrecket är definitivt, precis som i tanshu vid första mistaget är det bara att avsluta och erkänna sig besegrad.

För 1500 år sedan skrev Xie He (500-535 e.kr) som var konstkritiker och konstnär sex kriterier för vad ett bra måleri skulle besitta.
1.Qiyun shendong. pulsera med Qi och en andlig/levande rörelse.(Det är för att pensel dragen och kompositionen har Qi som målningen kan "andas" Qi som gör den levande, utan Qi blir den statisk och död.) Eftersom Xie He placerat denna regel högst antyder han att det inte bara är den viktigaste regeln utan även detta som skall utmärka det Kinesiska måleriet. Det är forfarande den viktigaste egenskapen i en målning. ( Qi är det fundamentala i vår träning)
2. Gufa Yongbi. Att använda skelett teknik i penseldragen, med detta menar han att penselstrecken skall inte bara ha formen av benknotor utan liksom skelettet bär upp kroppen så skall ochså penseldragen ha den styrka och stadga att hålla upp kompositionen och målningen. (Vi måste ha rätt hållning i våra ställningar)
3. Yinwu xiangxin. Det du avbildar skall återspegla objektets karaktär.
4.Shuilei fucai. Du skall använda passande färger.
5. Jingyin weizhi. komponera bra kompositioner.
6.Chanyi Moxie. Du skall lära genom att immitera men du måste sedan skapa/förändra.

Lotus and stone by Anders Öfverström

Alla regler utom den första ansågs av efterkommande konstkritiker att man kunde uppnå genom idogt övande av teknik medans den första var endast endel som var begåvade med. Endel konstkritiker gick så långt att de ansåg att en god målning endast behövde inehålla det första kriteriet.
Xie Hes sex regler för måleri har bearbetats omarbetats och utökats ända fram till våra dagar men grundprincipen är fortfarande densamma. Zhang Zao (700-talet) sade" Man skall lära av naturen men måla bilden från sinnet". Realism och avbildning av naturen var inte syftet utan snarare att uttrycka själen i det man avbildar samt konstnärens egen inställning till detta ting. Många konstfilosofiska har uppståt och avhandlats i detta ämne, några av de viktigaste:

Yixiao kanda: se det stora i det lilla/ för att öppna sinnena.
Kongbai: Tomrum/ för att sätta igång betraktarens fantasi samt att göra kompositionen harmonisk.
Busi zhisi: Icke likhetens likhet/ tar fram det typiska egenskaperna hos det man avbildar så att man inte känner igen det på dess form utan på dess egenskap och på detta sätt lättare förstå dess själ. (Man lär inte känna en persons själ genom dens utseende men väl på dens egenskaper).
Kuazhang: Överdriva/ för att för att betona det viktiga och typiska.
Duibi: Motsattser/ för att harmonisera, växelverkan i Qi mellan tomma och fyllda ytor yin/yang
Jianhua: förenkla/ för att göra din idé synbar
Qi:/ för att göra konstverket levande med naturens egen livspuls.
Zhuo: Klumpighet/ för att förstärka konstnärens egenhet och visa uppriktig avsikt
Utan dessa fundamentala kvaliteter i måleriet kan resultatet inte ses som annat än tuschklotter.

För ett otränat sinne är det svårt att se dessa kvaliteter i ett tushstreck men jag är övertygad om att en som har erfarenhet av Neijia "de inre kampkonsterna" kan snabbt lära sig att se det. Att försöka förklara på detalj hur man ser det går inte, det är precis som Qigong som måste upplevas. Linfeng Mian (1900-1991) som startade de första klasserna i Xieyi måleri vid Zhejiangs konstakademi var handfallen i vilken metod som skulle användas för utlärandet och skall ha sagt -"Nu skall jag alltså börja lära ut något som inte kan läras ut".
Xie yi måleriet måste växa inifrån och gestaltar därför konstnärens person och egenskaper.

Bird by Anders Öfverström

Bambu av Anders Öfverström

Zhang Xü (700-talet) var upphovsman till den vilda kursiva stilen inom kalligrafin, enligt sägnen så använde han håret och övriga delar av kroppen med vilka han blötte i tusch som han sedan använde som pensel i sina kalligrafi orgier detta tydligen ofta i ett berusat tillstånd.

Du Fu (712 - 770) en av Tang tidens mest berömda poeter skrev om Zhang Xü följande dikt
....Och tre koppar vin gör Zhang Xü till mästare
Han sliter av sig hatten,
utan ceremonier står han där inför prinsarna
Barhuvad hanterar han sin inspirerade pensel
han skrift flyter fram likt rasande moln....




Xie Yi målare såg och ser sig själva som gongbi målarens motsatts. Gongbi målarna var enligt xieyi målarna hantverkare som endast fäste sig vid teknik och yta medan xieyi målaren hade hela den kinesiska kultursjälen i penseln och för detta krävdes en kultiverad person, teknik och hanverkskickilghet kunde vem som helst lära sig men att bli en kultiverad person krävde inte bara det förstnämnda och ett idogt studerande utan ochså att man levde efter dygderna ren yi dao de "godhet, rättrådighet, Dao(vägen), moral" om man inte gör det syns det i ens penseldrag och andra konstnärer förkastar din konst oavsett hur skicklig du är. Shi Tao(1642 - 1707) talade om det allomfattande penseldraget i sin konstteori där en målning uppstår av tillsynes slumpmässiga penseldrag men där konstnären måste tränga in i tingens inre liv för att för att kunna ge andligt liv åt berg och floder, de öppna och slutna landskapen, allt levade all växtlighet och människans manifestationer. Detta allomfattande penseldrag beskrivs kanske bäst av Cai Yong som skrev omkring 150 e.kr följande om konsten att skriva:

När du skall skriva bör du först göra dig fri från dina tankar och ge dig hän åt dina känslor.
Låt din natur följa sina böjelser. Om du känner dig det minsta betryckt, bunden eller tvingad kommer det inte att lyckas för dig även om din pensels hår är gjorda av den finaste Zhongshan-hare. Din skrifts former skall ge visioner av att ligga och stå, att flyga och fara, att gå och komma, av att ligga ned och resa sig upp, av skarpa svärd och spetsiga spjut, av starka bågar och vassa pilar, av töcken och skyar, sol och måne - allt detta skall tala i skriften först då kan det kallas kalligrafi.

Läs denna dikt en gång till och tänk på Tanshu ?

Budo har alltså mycket gemensamt den Kinesiska Xieyi traditionen för endel är detta välkänt för endel är det som att återupptäcka något välbekant men ändå nytt. Det är ingen slump att för oss den så välkände Miamoto Musashi (1584 - 1645) ochså var en ypperlig utövare av Xieyi måleri eller som det på denna tid ochså kallades för Chanmåleri eller på Japanska Zenmåleri. Nyckeln till att uppnå framgång inom dessa områden ligger i själva namnet på den kampkonst vi utövar Yoshin(ken) eller på Kinesiska Yangxin(quan) som är ett begrepp som troligen härstammar från Xünzi ( En konfuciansk filosof 312-330 f.kr) och rakt översatt betyder kultivera hjärtat där hjärtat symboliserar både kropp och själ. Detta uttryckte Xünzi på följande sätt i sin bok xünzi kapitlet kultivera kroppen:

"Alla metoder som när Qi och kultiverar hjärtat måste gå via regler/cermonier, du kan endast uppnå detta själv, inte få det
från mästare eller odödliga. Detta är det sanna sättet att uppnå kultivering av hjärta och Qi."

Xünzi trodde att männsikan föddes med ett ont hjärta och det ända sättet att bli en god mäniska var att kultivera hjärtat med regler.

Banan träd av Anders Öfverström

Yangxin (Yoshin på Japanska) kom att bli mer av ett daoistiskt uttryck. I de västra bergens odödligas möstesprottokoll finner vi följande uttalande angående yangxin;

"Zhenren shangxian
Jiaoren xiudao
jixin xinye
jiaoren xuixin
Jixin daoye"

" Sanna människor som blivit odödliga, lär människorna att kultivera Dao
Det är detsamma som att kultivera hjärtat
De lär människorna att kultivera hjärtat, vilket är detsamma som att kultivera Dao"


Daosisterna anser att det är i hjärtat som alla känslor och begär föds, det rätta sättet att kontrollera negativa känslor och begär går genom kultiverandet av hjärtat som enligt daoisterna innefattar både själsliga och kroppsliga övningar.
vi finner uttrycket Yangxin även i Kinesisk medicin där det är ett sätt att nära hjärtat när det har för lite Yang Qi (Yang som i manlig vilket resulterar i nervositet, sömnlöshet, sexuell nedsatthet osv.
Ett sätt för de lärda i Kina att kultivera sig som går tillbaka mer än tusen år är "Qin Qi Shu Hua" man kultiverar sig genom att spela Qin (en Kinesisk sitra), spela schack, skriva kalligrafi och måla, dessa räknas till kulturella arter "wen". Dock finns ordspråket Wenwu shuangquan "med både kultur och kampkonst blir du fullständig"
Yoshimichi Sato kunde inte ha valt ett bättre namn än yoshinken "yangxinquan" till Marshall Mcdonagh när han bildade sin gren av Taikiken som har sina rötter i Yiquan. Jag vart alltså inte bara positivt överaskad över de gemensamma grunder Xieyi måleriet hade med Yoshinken utan ochså förvånad att det fanns någon som förstod och kunde förmedla dessa, inte bara som en läromästare när det gäller kampkonsten utan ochså vidga medvetandet utöver denna både på det själsliga och vardagliga livet. Genom att förmedla inlevelse och fördjupning i en sak förstå principen i tusen andra, Yixiao kanda: se det stora i det lilla/ för att öppna sinnena.


   Anders Öfverström 2007-09