Yoshinken

En fantastisk resa! Åke och Sensei Marshall på en resa bland storheter i Japan

Yoshinken

Jag är den 3;dje deshin i historien som fått följa med Sensei Marshall på en resa bland storheter i Japan. Först Shihan Michael Söderkvist 1981. Sensei Lars Sjöberg 2004 och nu i år 2009, jag.

Jag kom till Narita flygplats kl 10.40 på torsdagen 26 mars och möttes av Sensei Marshall som kommit en dag tidigare och varit runt i sitt hemland Nya Zeeland och träffat familj och gamla vänner, dessutom inbjuden att hålla budoseminarier runt om i nya Zeeland.

Lite jet laggad var det skönt att bara checka in på Ryokan Kimi i Ikebukuro och bara flyta runt en eftermiddag.

Dag 2 letade vi upp gamla Honbu Dojo för Kyokushin där Sensei Marshall tränade 1965 3 pass/dag 6 dagar i veckan. Tyvärr en besvikelse att se en Dojo som såg ganska skräpig ut och där det inte var ngn aktivitet

Fredag:
Började med ngt jag lärde mig snabbt att uppskatta i Tokyo, frukost på Dennys,,, toast bacon ägg juice och KAFFE. Ett café med underbar atmosfär, sovande japanska ungdomar som var klädda som ur en manga bok, affärsmän och en farbror med en kul mössa och rosa strumpor. Det blev en heldag i Ikebukuro, urmysig stadsdel i Tokyo. Den här staden är lätt att tycka om.

Lördag:
Nu blev det fart, Takagi sensei håller ett tempo på allt han gör motsvarande en minister på stadsbesök. Vi började med en utflykt till Fujiyama Japans högsta berg som är otroligt vackert och lite heligt för landets befolkning. På väg dit besökte vi ett gammalt vackert samurajhus där vi åt en nudellunch (väldigt snabbt för att hinna med schemat).
Härifrån vidare till ett japanskt badhus. Japanska badhus är lätta att tycka om, varmt och skönt utomhus bassänger och otroligt vacker byggnation. Det stod att man inte fick gå in om man hade någon tatuering, och detta på engelska. Jag påpekade att jag har Berit tatuerat i ett hjärta på axeln. Takagi sa att det gäller nog inte utlänningar (jag undrar varför texten var på engelska)?

För att hålla schemat hastade vi vidare till sakura (körbärsblomfestivalen i Ueno) tusentals människor som hade picknick under körsbärsträden. Här skulle man ha tillbringat ngn dag med lite god mat och en flaska sake, fanns de som fått i sig en hel del redan tidigt på eftermiddagen .:-) snabbt iväg igen till en lite lyxigare restaurang för en fantastisk sushi middag.
Vi avslutade middagen med en kopp te och trodde att vi skulle slappna av lite, inte då, full fart till en av Takagi Senseis dojos. Sensei Marshall blev tillfrågad om han ville ta en barnträning och sa förstås artigt ja. När vi kom till Dojon hade de satt upp en välkomstskylt med våra namn och vi tog hand om en alldeles underbar grupp med barn som kiknade av skratt när Sensei marshall fick fart på dem, Jag är inte alldeles övertygad om att de skrattar så mkt på en vanlig barn träning i Japan ( tränare och föräldrar såg lite skräckslagna ut), men som Sensei Marshall säjer ”det måste finnas glädje i träningen” och de var så bedårande att det inte gick att inte bli glad i själen under detta pass.

Efter det var det ett vuxenpass i Taikiken, Sensei hade en genomgång med mig som Uke och jag blev kastad, slagen, svept fick spotta lite blod efter, lyckades även ge Sensei ett blått öga med en uraken. En av Takagis elever frågade, ”Åke-san doesn’t it hurt very much to fight like that?” jag svarade, ”no Swedish Steel you know” ..:-) Har längtat efter ett tillfälle att använda den repliken.

Efter detta hade Dojon ordnat med ett mingel party, trots ganska klena engelska kunskaper försökte alla fråga så mkt som möjligt och jag tillbringade 2 timmar med att svara på frågor om Sverige, karate /taikiträning och vad jag tyckte om japanska tjejer. Tåg hem till Ikebukuro kl 23.30 och en välbehövlig vila.

Takagi Senseis Dojo och elever gav ett väldigt varmt och trevligt intryck, hit återvänder vi gärna.

Söndag:
Dennys igen, härligt. Sedan samlade vi ihop våra saker och begav oss till Bushi för att träffa Sensei Iwama, en skön dag så vi satt oss mot en husvägg och njöt glass och solen i väntan på Sensei Iwama. Vi blev bjudna på te och lite till tugg hemma hos Iwama Sensei och hans fru Tomie-san. Tittade lite på budofilm och vänta de på Iwama Senseis elever som kom lite sporadiskt, när alla var på plats försökte vi leta upp en Dojo men alla var upptagna, fantastiskt budo intresse i japan. Först på det 3dje stället fick vi plats.

Blev väldigt mkt Hai-tränng och Neri, därefter fighting förstås ..:-) det är ju Iwama Sensei som tränar. Jag fick gå en match mot en av Iwama Senseis elever på slutet av träningen och efter det fick jag träna med Iwama Sensei själv, ytterligare en fantastisk Budoman. Det är en otrolig hastighet i förflyttningen och kontroll på överkroppen som känns väldigt klart i Tui-shou.

Efter träningen åkte vi till ytterligare ett japanskt badhus, (gillas) för lite avkoppling därefter en mycket trevlig middag med alla i Iwama Senseis grupp hemma hos honom. När middagen var slut röjde Sensei Iwamas elever vardagsrummet och två madrasser bars in.

Måndag:
Iwama Sensei var vänlig och skjutsade oss halvvägs tillbaka till Ikebukuro efter frukost, tåget hem och en liten välbehövlig eftermiddags lur:..:-) strosade runt i stadsdelen på kvällen och njöt av god mat och den härliga atmosfären i Tokyo.

Ikebukuro Tokyo en stadsdel som är lätt att tycka om.

FujiYama, Nationalsymbol och väldigt vackert.

Sakura, körsbärsblomsfestival i Ueno.

Maten är inte bara god, den är vacker också.

Takagi Sensei Dojo, Karategruppen.

Sensei Marshall instruerar med mig som Uke.

Gamla vänner.

Trevlig middag hemma hos Iwama Sensei och
Tomie-san.

Det stora templet i Nikko.

Sensei Marshall och jag Sosail Oyamas Dojo.

Lunch i Nikko. Kocken och jag såg en spännande baseball match.

Träning i Sensei Satos Dojo.

Tisdag:
Sensei Marshall Väckte mig och berättade att han beslutat att gradera mig till Mokuroku 3 dan, svårsmällt och omtumlande på morgonkvisten men jag har graderats på liknande sätt förr ..:-)Till NiKKO: vi tog den vanliga frukosten på Dennys och sedan gav jag mig iväg, tyvärr höll inte Senseis fot för denna vandring , var nog tur att han stannade hemma, jag hade stegräknare på och avverkade 26 000 steg, mest uppför kändes det som. Nikko var en fin liten stad men en huvudgata med roliga affärer. Jag stannade på en lite restaurang och åt lite fisk och ris, tittade på en baseball match med kocken och blev lite försenad för att hinna med att se det stora templet från insidan. Gjorde ingenting, jättefint område men tempel och grav för Tokugawa den förste shogun. Lite likt skansen i japansk tappning. Kom hem sent med trötta fötter. Lagom för att gå ut och äta en sen middag med Sensei. Först gick vi upp på rummet för att dela på en flaska Sake jag hade köpt för att fira min nya grad till Sensei, när vi kom upp till rummet fick jag en jättefin miniatyr shogun som present av Sensei Marshall.
VILKEN DAG..:-)

Onsdag:
Åkte vi till Yuki City, Ibaraki-ken för att hälsa på och träna med Sato Sensei. Någon timmes tågresa och vi möttes av en strålande glad Sensei, ( visade sig att han alltid var glad ..:-) Vi blev bjudna på te och smörgås av den underbara Kyoko-san och Sensei Marshall och sensei Sato diskuterade organisationerna. Sensei Marshall fick också ett godkännande för den presentation han använde för Taikiken i Europa. Sato Sensei hjälpte mig att får till mitt namn på Kanji och beställde en stämpel. Mitt i en trevlig diskussion i vardagsrummet blev det plötsligt Tui -Shou med Sato Sensei..:-) helt makalöst vilken kontroll. Vi fick också prova på Sato Senseis uppfinningsrikedom, han hade monterat en värmelampa i bordsskivan på vardagsrumsbordet och lagt en filt över. Gissa om det var skönt att sitta med fötterna under den filten då Japanska hus är lite kalla på vårkanten. Därefter en härlig japansk middag och en trevlig kväll med Kyoko-san och Sato Sensei. Underbara människor.

Torsdag:
Frukost, (fantastiskt kaffe här) träning börjar 10.00. Yuri, Hai och Neri träning, fick köra push övningar med Koseki, (sedan 15 år elev till Sato Sensei) jätteduktig och trevlig kille. Jag fick några påpekanden att min vänsterhand var väldigt stel och jag gick för mkt framåtlutad. Därefter en ”5 min” övning, jag skulle vara alert i kamae och röra mig utan uppehåll i 5 min ,,,Puh. Sedan fick jag ställa mig i Ritsuzen och Sato Sensei bröt min Ki med en äkta Katana. Jag fick en väldig känsla av svindel. Träningen pågick i 3,5 timmar och jag sög i mig allt Sensei Sato instruerade. Slutade med att jag fick en sten på 12 Kg i händerna och blev ombedd att träna Neri. Det blev nästan lite för mycket och när jag vände mig om hade jag 3 st flinande ansikten mot mig Sensei Sato, Marshall och Koseki. Men det bjuder jag gärna på.

På eftermiddagen åkte vi till ett ställe med utförsäljning för att eventuellt titta på ett svärd åt mig. Hittade inget bra men ett fint skrin till Berit. Vi fikade och åt glass på en jättefin restaurang och därefter till en av Sato Senseis träningsplatser, han har ett antal och kan välja den bäste efter väder och vind. Middagen var storslagen och det är nog svårt att må bättre än med god mat och gott sällskap. Några av Takagi Senseis elever kom och hälsade på kvällen jättetrevligt.

Jag passade på att plocka isär Familjen Satos kyl/frys då det hade varit ett jäkla oljud på den i 14 d. visande sig att det satt en fläkt inkapslad i frysdelen som var igen isad, lätt avhjälpt med en hårtork och en Swiss armyknife och Satos slapp köpa ny frys som ngn hade rekommenderat honom.

Fredag:
Upp till en härlig frukost och lite småprat i trädgården solen värmer äntligen. Vi blev skjutsade till Oyama station av Sato Sensei , jag är väldigt glad att jag lärt känna Sato Sensei och hans Kyoko-san, vilka härliga människor.

Vi åkte till Ikebukuro och möttes upp av Takagi Sensei. Vi började med att passera Honbu dojo i Ikebukuro, nu fanns det folk i den och den var faktiskt välskött till vår glädje. Därefter var Takagi Sensei vänlig att ta oss till Yoyogi och Sawai Senseis gamla träningsplats. Vi känd på vingslagen från förr och tog lite bilder, vi gick runt den fantastiska parken och Takagi Sensei passade på att attackera Sensei Marshall ett flertal gånger innan vi hamnade på Café Renoir, det stället där Taikiken eleverna fikade efter träningen med Sawai Sensei. Det kändes som ett bra slut på en perfekt Budoresa, jag hade tränar med och träffat de stora inom Taikiken, sett historiska platser känt atmosfären i Tokyo och slutade på det café där Sawai Sensei avslutade sina träningspass. Det var mkt på 10 dagar men det kändes ändå som jag han mkt utan stress, förutom när vi var med Takagi Sensei, han for som en ekorre, alltid samma glada leende.

Jag tackar dessa fantastiska Budo Senseis för all den tid de ägnade åt mig och hoppas jag får tillfälle att möta och träna med dem fler gånger i framtiden
Tack sensei Marshall för en fantastisk resa.
Artikeln är sammanställd 14 dagar efter min hemkomst. Med några dagars distans känner jag efter att ha besökt Budon hemland och några av dess mästare en känsla av en bättre helhet i min Budo. Jag kan inte förklara varför men det är en bra känsla.

Åke Wall