Shin-Shin-Bu-Ken firade sitt 40 års jubileum med att bjuda in ett 80-tal Budokas från olika delar av Europa och från olika Budo arter.

Det tog mig 20 min att hälsa genom alla gamla vänner som man bara ser någon gång per år och har så kul träning med.

Det var en stor glädje att träffa Jacques Legree Shihan i omklädningsrummet som första person, Sensei Jacques var så pass på benen att han kunde följa med i träning och jag fick tillfälle att träna tillsammans med honom.

Även Sensei Bert fanns där men tyvärr i ett sämre skick, han gick lite själv med stöd och kul att hälsa på honom också. Två Taikiken Sensei som jag under så många år glatts åt att tränat med och som råkat illa ut i sjukdom.

Kyoshi Jan Kallenbach hade första presentationen och förklarade Taikiken från ett allmänt perspektiv som alltid nyttigt och med tydlighet som alla arter har förståelse för. Rörelse, förståelse för rörelse och hur man använder kropp och kraft på ett effektivt sätt. Detta är ju det vi tränar i Taikiken men jag tror att det mottogs på ett bra sätt hos både de som tränar Karate-Do och Jodo. Tydligt, enkelt, mjukt och kraftfullt, allt enligt Sawai Sensei.

Pascal Krieger, Menkyo Kaiden hade 2 st presentationer och han hade även en kortare presentation i kalligrafi, då han även där är en mästare.

Vi var alla imponerade över precision och rörelser i Sensei Kriegers presentation. Han uppträdde som de andra av våra mästare i Taikiken med en rörelse som bara en med lång träning bakom sig men också den som har förståelse i detta kan åstadkomma.

Med sig hade han Fred Quant, Menkyo Kaiden, en tidigare elev till Sensei Kallenbach & Marshall men som la annan Budo åt sidan och koncentrerade sig på Jodo. Utan att jag har tränat Jodo utanför den Jodo som Sensei Marshall hade med sig in i Yoshinken från Donn Draeger Sensei så måste jag gissa på att det vi fick se är det absolut bästa i sin art. Enastående kraft och skönhet i deras tekniker.

Jag vet att alla presentationer var av Sensei i absoluta Budo toppen i världen så var vi alla från Yoshinken glada över att vi fått se detta. Sensei Krieger la allt på plats då alla rörelser hänger ihop på samma sätt som de rörelser vi tränar i Yoshinken med samma förklaring fast vi är utan vapen.

Det är här som jag efter dryga 40 års kontakt med Budo till min glädje ser att man har en god förståelse och att det finns så mycket kvar att lära.

Sensei Krieger avslutade med att säga att inget hugg eller rörelse är perfekt och vore det så blev det ju tråkigt för då var men ju klar med Budo, att jämföras med Sensei Marshalls ord, ”May the search never stop”

Shihan Mikael Söderkvist lyckades på ett utmärkt sätt att tillsammans med Sensei Rob Quant och Sensei Lars Sjöberg från Oyama Karate Kai förklarar innebörden i Kyokushinkai med hjälp av en del av Seienchin kata i Bunkai. Det är inte helt lätt med Bunkai i många av Karate katorna då det är en sammansättning av Kihon tekniker och de inte alltid så tillämpliga i sin grundform utan behöver en viss del av Kuzure för att fungera på riktigt.

Nu var golvet täckt av Yudansha från just Kyokushinkai då det finns en gemensam historia med Taikiken sedan 1950 talet och de som inte hade Karate bakgrund gav sig också in i tekniken av hjärtans lust, men så är det ju nu med dessa Budokas. Härliga människor.

Kyoshi Marshall, berättade hur meningen med träning kan ta en vändning om man drabbas av sjukdom och dels måste slåss mot en osynlig motståndare och dessutom anpassa träningen till den status men befinner sig i.

Helt klart ett budskap att inte ge upp arten utan att anpassa formen för träning som inte alltid handlar om att besegra en motståndare med kraft utan att lära sig se innebörd i arter, sammanhängande med konst kalligrafi, bambumålning etc. Något en mästare ser och praktiserar när man kommit till en högre nivå.

Det delades ut presenter från många av Europas Dojos till Shinbuken. Och jag sa till Jan Sensei i mitt tal att han presenterade detta Jubileums Gashuku som ett experiment med flera inbjudna Arter som tränar tillsammans.

Om man väljer Budo Sensei i absolut världsklass såsom han själv, Sensei Marshall, Sensei Krieger och Sensei Mikael så är risken inte så stor att det ska fallera, alla Sensei kunde med sina presentationer förklara meningen med sin art på ett bra sätt och inte som kan bli, bara teknikträning som man tränar en timme i livet och aldrig mer.

Nu flög vi i Yoshinken hem med en härlig känsla av att vi lärt oss med, vi har träffat gamla goda vänner och fått nya, alla duktiga i Budo.

Vi Tackar Sensei Jan Kallenbach och organisationen i Shinbuken för en trevlig och innehållsrik helg.

Domo Arigato

Åke