Shin-nen-keiko 2004, första Yo-shin-ken träningen för året. Alla eleverna var bjudna hem till Sensei Marchall McDonagh i Rävlanda på årets första träning, söndagen den 11 januari 2004. Magnus, Peter och André kom. Madelene var tyvärr sjuk så hon var tvungen att stanna i sängen hela helgen.

Redan när vi kom kl 9.00 stod Sensei på trappan och väntade på oss. Det var en skön vintermorgon. Snön låg decimeterdjup och temperaturen strax under noll.
Himlen var visserligen grå men det var uppehållsväder och nästan vindstilla.

Vi gick någon kilometer genom skogen utefter bäcken till ”Yo-shin-ken” udden i Ramsjön. Under promenaden berättade Sensei om värdet av att träna ute i det fria och känna energin från träden, att djuren blir nyfikna när man står i rit-zu-zen och att det till och med har hänt att de kommit fram och tittat.

Väl framme på träningsplatsen som ligger i en dunge, finns en liten, ganska plan yta, mellan några höga tallar. Det är en naturskön plats med sjön på tre sidor och ett fällt på den fjärde sidan av dungen. När vattnet ligger öppet brukar det finnas många sjöfåglar här.

Efter en kort uppvärmning och rit-su-zen kom vår för tillfället speciellt anlitade fotograf Jonathan, Sensei och Pilars son. Vi gjorde yuri och tsui-shou (pushy-hands) . Alla fick möta varandra, och var och en av oss fick en speciellt anpassad lektion av Sensei.

Efter tsui-shou (pushy-hands-tekniken), fightades vi ganska lugnt. Vi försökte att använda de tekniker vi övat på. Det var en härlig träning. Ingen frös. Under fighten tog vi till och med av oss både handskar och mössor för att inte bli för varma. Efter träningspasset gick vi stigen genom skogen hem till Sensei igen.

När vi kom till parkeringen upptäckte jag, André, att jag hade tappat bilnycklarna. Det var bara att gå tillbaka och titta där vi hade fightats. Efter ännu en skön promenad och ett par minuters letande i snön hittade jag bilnycklarna i jungen. Tack vare spåren i snön var det tydligt var vi hade varit.

Väl hemma hos Sensei gick vi ner i souterrängvåningen. Där har Sensei en liten men mycket fin dojo. Från fönstren i dojon är det utsikt över den japanska trädgården som Sensei har anlagt på andra sidan gräsmattan.

Väggarna är fyllda med fotografier av vänner bland olika budomästare, bilder på Senseis elever från Solna Karate klubb och bilder från tiden då han var coach för Svenska landslaget i karate. Bakom en japansk skjutdörr av trä och vitt rispapper ligger Budorummet.
Jonathan och Pilar hade dukat en brunchbuffé i dojon utanför budorummet.

Vi åt en stadig brunch i Budorummet sittande på den låga soffan. En vägg ser ut som ett shrine med ett samurajsvärd/bocken, två korta svärd samt en samurajhjälm och ett stort porslinsfat. Väggarna är fyllda med Japanska träsnitt, fotografier och andra föremål. De flesta föremål är gåvor från olika mästare som Sensei har tränat med och de har alla sin speciella historia.

På en fråga från Magnus om böcker vi blivit rekommenderade, plockade Sensei fram ett tiotal böcker ur bokhyllan bredvid oss som han ansåg vara essensen av vad som har skrivits om budo.
Vi pratade också om dagens träning och Sensei var speciellt nöjd med att han hade hört flera skratt under träningen som ett tecken på att vi hade haft ett trevligt pass.

Tiden flög iväg och klockan närmade sig två.
Magnus skulle leda ett karatepass på Banzai Dojo kl 1500 så vi var tvungna att tacka för en härlig
början på det nya året och en trevlig brunch. Vi lämnade Rävlanda med en skön känsla av att ha varit med om något speciellt den här dagen.

André Kronander